Jag vaknade kl.6.45 och gick upp en sväng med ett leende på läpparna. Å, så skönt med sommarlov, tänkte jag. Frihet! Och sen gick jag och la mig igen och drömde mardrömmar om en lång resa. Jag drömde om att packa. Vi skulle åka till USA med jobbet (skulle aldrig resa dit med jobbet i verkligheten) Jag hade glömt både pass och pengar och biljetterna till oss alla i gruppen. Kände missnöjet och minns att jag inte ville ge upp deras chans att få resa dit. Sen vaknade jag kl 9 igen. Tittade lite i almanackan och kände så ångesten komma krypande med sitt blöta tunga täcke. Sommarsolstånd! Idag! Sommaren, vart tog den vägen??? Plötsligt ville jag inte gå upp och börja dagen. Vad har jag att göra? Bara en massa måsten och krav. Packa. Flytta. Göra klart badrummet. I morgon kommer en flyttfirma och hämtar pianot och skänken. Det är på allvar nu. Vad har vi gett oss in på? Jag är rädd för framtiden idag. Att bo själv. Hur kul är det? Eftertänksamhetens kranka blekhet sätter in. Jag skulle ha gått upp klockan 7 medan jag var nöjd med dagen!