Att jag är så in i vassen självgående är ett hinder emellanåt. Bra att jag ser det.

”Dagens hjerteblad
Kære Dana
Giv dig selv lov til at være en kanal for universets healende kærlighedsenergier.”

Kan någon annans helande kärleksenergier få flöda lite över mig istället? Jag har svårt att hitta min egen källa av förlåtelse och helande.
”Tyck om mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.”
Ungefär så känns det nu. Och att skratt på morgonen ger gråt före kvällen. I alla fall idag.

Idag känns dessutom kärleken, orden och närheten bara som en dröm. Overkligt. Borta. Tomt.

Hur kan jag göra mina drömmar mer synliga? Eller ska jag sluta drömma här och nu?

Förvirring och tomhet. Ångest och svarta hål. Glädje och hopp. Allt finns i mig. Bara inte samtidigt.