Jag har ont i huvudet och i magen, lite feber och så mår jag så riktigt illa. I morse var jag på skolfotografering och skulle ge mig iväg hem. Jag hade kört tio meter, så blev jag så fasligt illamående. Jag kastade mig ur bilen och sprang bort mot gräsmattan. Inget kom upp, men tårarna började rinna och en på skolan såg mig vid parkeringen och kom förbi och undrade hur det gick. Jag kände mig som ett litet barn som fick bli tröstad. Det var skönt. Jag klarade att åka hem. Vilade mest. Till och med katten kom och tryckte sig mot ansiktet på mig och ville trösta när jag låg och gnydde på soffan. Gullekisse! Jag åkte till jobbet en stund på kvällen med. Ett inbokat möte med en gäst ville jag inte avstå från. Hoppas att jag inte smittar. Jag har ingen matlust. Jag har gått ner ett kilo på bara några dagar. I morgon är jag nog hemma med!