Det är snabba kast här mellan nöjdhet och missnöjdhet. Mögeldoften vid diskbänken kan härröra från vattenläcka i ena diskhon. Det läcker nu från båda hoar. Ja, det tar aldrig slut med alla vattenproblem här i huset.
Jag tar det ändå rätt lugnt. Tvättar bilen, bloggar på elevhälsan.se och planterar ut små plantor med tusenskönor och luktärt. Inte har jag rensat klart ute, men jag gör bara det jag kan hinna. Att vila är också viktigt för mig, säger en av mina vänner. ”Huset har sina behov och du har dina”, säger hon. Det tror jag på, jag med. Jag är mer beroende av andra här, att få huset omskött. Jag klarar helt enkelt inte allt själv.
Vem ska få sköta om mig då? Det får jag göra. Duscha. Vila. Ta piller. Äta. Nix, inga pussar och kramar. Men har bokat ett rum i svenska sjömanskyrkan i Skagen en natt i slutet av juni. Det blir fint att komma dit igen. Jag längtar till mina stränder, himlen, havet och vågorna, de som vet allt om mig, där jag hör hemma.