Jag undrar hur jag ska orka göra något vettigt alls i helgen. Jag mår fortfarande inte bra. Och Astrids lägenhet ska målas och jag är målaren i familjen. Astrid har packat hela veckan och jag har liksom stått bredvid och tittat på. Hon har handlat saker som behövs i ett hushåll och hon är systematisk och går efter listor, precis som jag lärt henne. Min dotter upp i dagen! Hon har börjat göra sånt som är roligt, efter den, för oss med någon bacillskräck, nödvändiga städningen, att ställa in saker i skåpen och bestämma allt själv. Jag tycker sånt är roligt. Jag gör det i min lekstuga i Norrland. Och när hon flyttar och så småningom Micke, så blir hela huset här någonting att göra mer av. Jag ser fram mot att sortera och slänga gammalt skrot. Att möblera om. Att bre ut sig. Att bo ihop med Leif, bara han och jag. Det är vi inte riktigt vana vid. Nu ska jag inte hoppa fram i tiden. Astrid har inte flyttat än. Men det är kanske sista natten vi sover i samma hus, som en samlad familj…