Vi har haft vårt fritidshus i fem somrar nu. Idag, jag säger idag, har vi spelat tennis på tennisbanan som finns etthundrafemtio meter från dörr till dörr. 150 meter. Inte mer. Mindre om man går fågelvägen. Och, jag är förvånad, det var roligt att spela. Jag följer ju inga spelregler precis, och är glad att träffa bollen. Jo, jag har bollsinne. Visst! Sen har jag ingen direkt kondition att tala om. Och det är egentligen tack vare att vi flyttar från huset, som racketar och bollar kom med upp hit i år. Vi turades om att spela Leif, Astrid och jag. Jag gav upp först.
Nu har jag läst klart senasteHarry Potter-boken. Inte lika spännande som den förra, men mer klargörande inför sista boken kanske.
Här är jag: