Idag var det en både varm och solig dag. Jag var i Centrum och skulle titta på kläder. Jag hittade inget som passade mig, köpte bara ett block. På vägen hem ringde kyrkklockorna och jag kunde baske mig inte gå hem, jag bara måste till kyrkan kände jag. Där var en kvällsmässa med nattvard. Jag blev så berörd. Prästen talade om ljuset som når ner från solen högst uppe i fönstermålningen vid altaret, ner till kyrkans golv. Att släppa in Ljuset, in i våra hjärtan. Sist sjöng vi ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” och tårarna bara sprutade på mig.
Oj oj oj! Ja, det är ju inte konstigt att känslorna svallar. Så mycket händer i mitt liv. Och gråter jag, när gråten kommer, så kommer också skrattet och lusten när jag känner glädjen. Så är det, det vet jag!