På torsdagkvällen gav sig Leif och jag in till stan, till Stadshuset, för att fira mig och alla andra hundratals, som under året examinerats på Lärarhögskolan i Stockholm.
Det var många tal och underhållning med improvisationsteater, sång och musik. Alla examinerade fick gå uppför trappan och hämta en nål med Lärarhögskolans märke. Det kändes lite högtidligt att vara där i Blå hallen. Så var det inte när jag blev lågstadielärare eller specialpedagog eller talpedagog. Men nu, som fil kand i specialpedagogik, oj vad det låter, så fick jag vara med.
Efteråt fick vi lite att äta i Gyllene salen, en tallrik med skinka, potatis och grönsaker och obegränsat med vin. Jag var hungrig och stoppade snabbt i mig maten ihop med tre glas vin. Det var flera år sedan jag drack så mycket.
Det var också flera år sedan jag var på Stadshuset på en fest av något slag. Jag tror jag var runt elva år. Jag hade en gul, fin klänning som mamma sytt av gardintyg. Men den kvällen märkte jag att jag hade bröst. Bröstvårtorna syntes igenom tyget och jag var så generad och trodde att alla stirrade på mig. Jag minns det tydligt, festglädjen var grumlad av detta. Igår hade jag på mig en svart klänning med lite genomskinligt tyg och små rosor i en rad ovanför brösten. Att ha en bh på som syntes igenom det genomskinliga var fult, så jag gick på fest utan bh – precis som då jag var elva. Så kan det gå!

Här är min nya blog. Nu kan du åter lämna kommentarer.