Jag vet inte vad det är, men jag känner mig prövad av huset jag har. Efter en jättefin dag hos min sons flickväns pappa och släkt, kom jag hem.
1. Röret, som ska avleda vattnet från stupröret, där avloppet är grävt, hade ramlat loss. Marken är underminerad just nu och måste fyllas igen ordentligt. Synd att det har regnat ner i hålet hela dagen då.
2. Jag sätter fast röret och blockerar det med en sten så det inte ska ramla loss igen.
3. Jag bara måste lägga in en tvätt fast timmen är sen. Vilken tur! Jag tittar till vid avloppsröret inne, där golvet ännu inte är igenfyllt och där är en sjö av vatten. Förhoppningsvis regnvattnet som tagit sig in från stupröret och ner i hålet som blivit därute. Ja ha.
4. Nyduschad och i nattlinne står jag och öser upp vattnet i hinkar och häller ut i avloppet. Ja ha. Vad är det med mig som inte har en rörmokare som tar större ansvar för att göra klart sitt arbete? Något fel är det.
5. Jag duschar igen. Ser en STOR svart skalbagge krypa över hallgolvet. Kastar ut den.
Jag tror jag blir testad. Huset undrar om jag verkligen ska stå ut med allt trist som händer. Och jag är seg. Seg är rätta ordet. Jag ger ju inte upp. Fast jag kanske skulle. Var går min gräns? Har jag någon? Hur kommer det sig att jag står ut med så mycket innan jag till slut bara exploderar? Nu är jag trött. Jag har nått en gräns nu. Orkar inte dricka kvällste. Orkar inte koppla av med tv. Orkar bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet. Tack för den här dagen. Tur att den var så bra borta.