Idag har jag legat ute i solen och läst och tittat på honungsrosens blommor mest. Emellanåt går jag in för att se om jag fått mejl. Inga mejl har kommit idag. Och aldrig mer såna mejl som jag helst av allt i världen ville ha.
Jag läser om Perls och skrattar då och då medan jag läser. Har ingen att dela skrattet med. Skrattar ändå. Och dricker te och äter god kaka jag bakat.
Putsar ett fönster. Tänker på de dagarna jag arbetade i lag med min ex-man. Eller jag jobbade på med något projekt, för att sedan kunna visa upp vad duktig jag varit, för att få beröm och uppskattning eller vara i det skapande, när tid och rum försvinner. Det händer alltmer sällan. Startsträckan är enormt lång. Och vem bryr sig om vad jag gör här? Ingen mer än jag själv och jag bryr mig inte så mycket längre.
Så tittar jag på humlorna och getingarna som letar efter ingångarna till sina bon i min husgrund. Ja, efter att Anticimex varit här och sprutat mot myrorna, har andra insekter flyttat in. Jag täpper för med tygtrasor nu och sprayar med insektsmedel. En dag ska jag blanda cement och täppa för hela sidan mellan grund och fasad. Å, det finns så mycket att göra så jag blir alldeles matt och måste vila. Och så ska jag laga mat med. Eller ska jag?
– Kisse, laga mat åt mig idag! Det är din tur nu!!!