Det är bra med dagar som bara är. Jag vill inte åka hem alls. Nu börjar jag känna lusten att ordna och bygga och måla. Det är skönt att känna så. Min kreativitet behöver det. Hela jag ropar efter att bygga och få det fint. Göra klart. Göra sånt som inte är av nöden tvunget. Bara göra det finare och finare i huset och i trädgården av inget tvång alls. Jag tycker inte jag haft ett sånt fokus förrän nu. Sommarlov är alltid för korta. I alla fall det här. Tur att det inte är slut än! Tänk att jag har ett hus! Och en trädgård. Det är helt underbart. Kisse och jag har det så bra här.
Nöjd och tacksam är jag när jag själv känner att jag är det. Inte när andra säger att jag ska njuta och vara tacksam. Det ska jag tänka på när jag pratar med andra om det.
Och jag längtar efter att prata med andra med. Mejla mig. Ring! Men säg inte att jag ska ta det lugnt. Att du är orolig. Att jag ska njuta. Det är jag SÅ trött på att höra.