Idag kan jag verkligen vara nöjd med mina insatser. Vilken energi! Vilken kreativitet! Vilket geni! Nå, nu tar jag väl i lite väl mycket, jag är i alla fall tillfreds med att vara så aktiv. Jag har:
– köpt ett blått band-kakfat på Tradera. Mitt tredje.
– målat om en skåplucka i hallväggen, från blått till grått.
– borrat och skruvat fast vinkeljärn i hatthyllan, som legat klar i några år.
– målat klart i källartrappen. Vackert grått och grönt.
– målat klart fuktspärren i toalettfönstret.
– lagat mina klänningar och lite annat. Bland annat min parisklänning. Den får jag vara rädd om. När kommer jag väl till Paris igen och köper mig en klänning där igen? Kanske aldrig.
– ätit lunch. Ovanligt.
– handlat.
Och när jag behövt vila har jag läst Perlsboken, rumidikter, och sett på hitchcockfilm. Dessutom lyssnat på Mozart, Anne Linnet och sommarprogrammet.
Ska jag eller ska jag inte sätta upp tapetbården i sovrummet med? Jag har aldrig gjort sånt förr. Men jag tror jag kan klara det. Att sätta upp hatthyllan däremot kräver fler armar än jag har. Jag får ringa hantverkaren som brukar hjälpa mig ibland. Han kommer säkert om han är hemma. Jag måste inte göra allt själv.

Sen kommer tomheten. Och saknaden. Tja. Bara att vara där med.
Och så flyr jag in i arbete istället och målar en dörrkarm i hallen. Bara så där. Fattar noll.