Idag har jag så ont i tänderna, så det är inte riktigt klokt. Hoppas jag får en tandläkartid till måndag, och att jag står ut tills dess. I drömmar kan det att tappa sina mjölktänder betyda ett skifte till en ny fas i livet. Jag önskar att det i det verkliga livet också kunde betyda något sånt. Då är det lättare att stå ut. Men jag är väl bara gammal och trött… ett sånt skifte, till ålderdom och kroppens förfall.
Igår höll jag igång på balkongen med en gammal vän och det är jag inte heller van vid. Men whiskeyn dämpade att jag hade ont. Dock ingen medicin jag rekommenderar mer än en gång vart tionde år ungefär.
Nu ska inbjudningar ut. Boken ska firas. Och så hoppas jag att den blir både köpt och läst. Då kan det finnas en mening med allt.