Nu har jag kommit hem igen från min retreat på Berget och introduktionen till Ignatius meditationsmetod ”Andliga övningar”. Å, vad det var intressant. Jag var inte riktigt där dock, världsliga problem pockade på och gjorde sig påminda och jag ska nu öva mig i att förlåta ”såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro…” Jag vill inte ha en massa skräp i mitt stackars hjärta. Jag orkar inte mer sånt nu.
Berget är tystnad. Ingen söker prat eller umgänge mer än att vara tillsammans vid mat, att sitta-och-göra-vad-man-vill-tyst-fåtöljerna och gudstjänster. Inget tjafs. Inget pladder. Inte mycket blickar och annan ickeverbal kontakt. Det är helt ok att bara vara. Till och med önskvärt. Få vara i en gemenskap med sina egna tankar helt enkelt. Här kunde jag öva mig på att bara se det som är. Inte fantisera, tolka och projicera. Precis vad jag behövde!
Två dikter jag skrev där finns nu på diktsidan.