Idag blir det ett releaseparty hemma hos mig. Massor av människor kommer för att fira att boken ÄNTLIGEN, efter sju sorger och åtta bedrövelser, kommit ut.
Det är en fantastiskt fin morgon med sol och blå himmel. Lägenheten är städad och röjd i stort sett klart. Vinet inköpt. Tilltugget kommer sen. Min käraste dotter på väg hit. Andra kära hjälpare kommer senare. Och en duktig gitarrist tillika poet. Vad mer kan jag begära?
När jag fyllde femtio år hade jag inget att vara glad för, det fanns inget då som jag ville fira med andra. Jag ler när jag tänker på mina respektfulla arbetskamrater, som då firade att jag hade jobbat där i fyra månader istället! Och jag som trodde att de inget visste…
I dag VILL jag fira min lilla diktbok och mitt Bella Förlag, som jag är så glad för. Den yttre glädjen stämmer överens med min inre glädje.
Nu börjar en ny fas i mitt liv. Dikterna, som hittills få människor har läst, ingen mer än jag har läst alla, utom några på tryckeriet då, blir offentliga, öppna att tycka och uttala sig om. Jag vet vad jag vet. Att jag tycker om dem. Och hoppas att andra också gör det. Och att böckerna blir sålda allihop, annars blir jag såld. Bästa stödet andra kan ge mig är att köpa boken. Och dra sig sedan undan lite och läs i lugn och ro.
Idag blir det inte lugn och ro. Jag kan inte riktigt fatta att det är dags. Nu måste jag gå upp ur sängen och sätta igång med dagen. Nu börjar den!