Det var ett tag sen jag hade en reflektionsstund med mig själv i lugn och ro, utan att vara helt trött och halvsovande och utan att ha andra tankar i huvudet än mig själv och mitt inre. Skönt att skriva av mig. Skönt att få ordning på tankarna. Skönt att vara i en process, där jag förhoppningsvis lär mig att sortera ut vad som är mig och mitt i förhållande till andra och deras.
Jag mår så bra med att boken äntligen har kommit ut och har blivit så fin. Jag vågar mer och mer vara i den glädjen. Sen vet jag att jag bom pang, kan vända till annat, lätt och snabbt som vinden kan vända. Och sån är jag, halleluja. Tack och lov att jag har känslor. Tack och lov att jag är jag. Med alla mina sidor.