Jag vaknade med en känsla av att det var julafton idag. Men icke. Födelsedag då? Det kändes som om det var en dag att fira. Javisst ja! Det ÄR en särskild dag idag, som jag väntat länge på… jag slutar jobba! Jag är nöjd med att jag har tagit ställning för mig själv och vad jag vill och hur jag inte vill ha det. Jag har slutat att kämpa och det är en lättnad att ge upp en omöjlig kamp.
Jag känner en förväntan över dagarna jag ska vara hemma. Jag ska jobba med min lägenhet. Jag ska gå min kurs. Jag ska sjunga. Kanske skriver jag en bok jag med, som många andra gör. Jag ska söka nytt jobb med. Jag känner stor ångest inför att inte ha en anställning med en bra lön. Det får jag stå ut med. Jag valde bort det själv.
Jag kommer att sakna alla eleverna, mina käraste arbetskamrater som har stöttat mig i alla dagar. Ni vet vilka ni är! Tack!