Jag har precis tittat på programmet om fem män, som gör en 40-dagars retreat på ett kloster, under observation från både kameror och sina egna kamrater och munkarna i benediktinerklostret. Det var väldigt intressant. De fick både andlig vägledning och fundera på vad som behövde bearbetas i deras egna liv och leva i munkarnas dygnsrytm. Så gott det nu gick i början i alla fall.
Jag kände en längtan med till att gå i kloster, jag med. Vad skönt det vore att få lämna över sig och vila i andlighet, gemenskap och kärleksfullt accepterande. Särskilt när jag har tappat fotfästet så ordentligt och knappt vet vart jag ska gå. Suck! Fast i dag ska jag orka gå till doktorn och kontrollera öron och hals. Äntligen. Och jag behöver en byrå till gästrummet. Igår mest vila. I dag … ja vad? Först sova! Eller vaka. Natten är här.