Ack vad snabbt jag blir uttråkad. Jag och Micke sitter här mittemot varandra, framför varsina macdatorer och hänger. Så har jag sett klart på Forbrydelsen II och gissat rätt på vem som var mördaren. Godt gået! Om det nu stavas så.
Jag har ingen större energi till att gå ut. Ska handla senare ikväll om jag får lusten. Eller inte. Matlagning? Nä. Tvätta? Nä. Klippa håret? Varför inte göra det som en födelsedagspresent till mig själv på tisdag? Jag har lovat frisören Saho att han får klippa mig hur han vill nästa gång jag går dit. Varför inte då? Sen kan jag ha tomeluva på mig resten av terminen och på jullovet, om jag inte gillar resultatet. Jag avskyr förändringar. Märks det? Och så är livet fyllt av dem.
Och jag förändrar mig visst med. Facebook. Jag säger bara Facebook. Och annat som gör så ont in i själen, är i process att förändras. Jag är i smärtan. I sårbarheten. Hjärtat är trasigt på mig. Och ändå slår det. Märkligt.