Att ha en trädgård behöver inte betyda att man egentligen tycker om trädgårdsarbete. Det underlättar dock om man gillar det. Jag tycker om min trädgård oftast. Men jag har ett motstånd mot att gå ut i den. Jag har inte heller under alla år som vi har bott här lärt mig att tycka om att så i jorden, att se frön spira och sedan skola om plantor, vattna, gallra och skörda. Däremot kan jag ibland sätta mig ner på något ställe och rensa. Jag är fenomenal på att rensa! Jag är både noggrann och tålmodig då. Igår tog jag bort ett nytt ogräs som hade börjat sprida sig bland mina älskade myskmadror. Det var en marktäckare som jag inte har kollat upp vad det är ännu. Den tog bort allt annat som kom i dess väg. Tur att jag upptäckte det nu. Jag sköter om mina rabatter då och då. Jag rensar noga varje vår och höst. Nu blommar de rätt bra på sina håll. Vad gör det att kryddorna sprider sig? Humlorna surrar så vackert där. Jag är egentligen en stugsittare. Jag upptäckte i somras att jag inte har putsat fönster på länge. Jag ser ju knappt ut längre. Kanske ska jag börja där så att jag ser min trädgård i alla fall. Så finns den tanken där. Skulle jag bara ta fram flaskan och trasan så skulle det bli gjort i ett kick. Men jag fastnar i tanken på att ha fina fönster. Hm! Jag är i grunden rätt lat. Och jag är lat på att ta hand om mig själv och mitt yttre med. Fort och lätt ska det gå. Men att pilla i tankar, reda ut, fundera på saker, drömma mig bort det har jag lätt för – precis som jag sköter min trädgård. Det är märkligt. ”Se min bokhylla och jag ska säga dig vem du är”, sägs det. Det är förlegat numera. Men visa mig din trädgård… vad kan den berätta?