Jag är inte helt frisk än. Har ingen energi till något om jag inte får besök eller nåt, då kan jag orka städa en stund. Nu tänker jag att ”hm… det vore ju bra att städa ut i klädkammaren…. det har jag inte gjort sedan jag flyttade in…. hm… finns säkert massor att kasta där.” Och sen händer inget och inget och inget. Jag kan säkert bo här i fem år till utan att städa där.
Jag behöver läsa med. Och göra klart ett powerpointprogram till skolan på torsdag. Oj, vad jag var entusiastisk med det innan jag blev sjuk. Varför gjorde jag inte klart det innan jag gick på jullov, efter jullunchen? Nä, jag ville hem och vara lat. Så var det. Inget annat.
Jag gör väl det jag absolut måste. Med kniven på strupen så att säga. Frågan är om jag hade haft energi om jag varit helt frisk? Tror inte det, uppriktigt sagt.
Nu har jag en del småsaker att sy och fixa med. Jag kan sitta i pysselrummet och ha det mysigt där med symaskinen, skivspelaren och mina gamla lp-skivor och dricka te och bara vara. Men gör jag det? Inte än har det hänt. Jag vill gärna. I tanken känns det bra. Men vad hindrar mig? Något är det, ett motstånd, ett berg att komma över. Jag vet ju att gör jag det blir jag också nöjd. Är det fel att vara nöjd för mig? Kanske. Jag är kanske hellre missnöjd.