Jag vaknar tidigt och äter frukost. Ögonen faller liksom bara ner på mig, så jag lägger mig och somnar om. Sover länge. Drömmer. Bearbetar något där. Skriver lite. Börjar vakna lite mer sedan. En vän ringer och pratar. Det är så bra med honom för han liksom rycker upp mig då och då. Han finns där så troget och vänligt.
Jag sjunger lite sen och undrar var min energi till att spela in mina sånger tog vägen. Mitt andra större projekt ligger också nere. Och lägenhetsrenoveringen har kommit av sig med. Att gå ner i vikt – inte just nu… Sortera papper och rensa. Nej. Gå ut. Inte just nu. Inte ens att stryka kläderna i köket blir gjort. Jag diskar och äter och vegeterar. Långsamt börjar jag dagen. För andra människor är arbetsveckan slut. En dag kommer jag att se tillbaka på den här tiden, som en parentes kanske, mitt i livet. En stund av vila, återhämtning, kravlöshet och omärklighet. Och bearbetande inåt och ner i djupen. Vad är meningen med livet? Just nu är det att göra det jag gör. Och att bara vara. Idag kan det räcka.