Jag tittar mig runt i min lägenhet och ser bara det som behöver göras i ordning: måla lister i köket, lägga på resårmadrassen – kunde jag göra själv om jag hade haft styrkan och fyra långa armar, tapetsera fyra våder – kunde jag om det bara inte vore så svårt att se var alla kanter ska passa samtidigt, dubbla ögonpar här alltså, ordna med bloggsidan, så den ser ordentlig ut igen – om jag kunde det så…   ”Ensam är stark”, sägs det, men jag vet att ensam också är otillräcklig för allt. ”Ingen kan göra allt, alla kan göra något”, stämmer bättre. ”Livet är ingen dans på rosor” – vad synd! Det tror jag ibland att det skulle vara. Idag får jag göra sånt som jag räcker till att göra, istället för att dansa på rosor.