Så gick bilen igenom sin första besiktningen utan anmärkningar – precis som jag själv skulle göra i en läkarundersökning antagligen. Men så var det det här med bromsarna som var helt utslitna. Javisst. Jag är ju det jag med. Så bilen ska in till verkstad på måndag då och jag betalar… precis som jag betalar mitt eget inre underhåll på fortbildning och egen terapi. Bilen är skitig som bara den och behöver tvättas. Och jag själv behöver bli ren och renas, just precis, och omhändertagen med. Sånt är jag dålig på, att både ta hand om bilen och mig själv i det yttre. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – att som bilen rullar, rullar jag… 69.5 kg. Suck! Bilen har olika delar som är bra för olika saker med. Vinterdäck och sommardäck t ex. Och bromspedal och gaspedal. Framsäte och baksäte osv. Och jag har olika delar i mig som behöver användas för olika behov och inte bara visa upp samma sida utåt. Där är det som en kamp i mig. Jag vill helst fly, för det är jag van vid, istället för att stanna upp och visa att jag är både ledsen och arg emellanåt. Annars kan jag inte vara riktigt glad heller. Bilen bara är, som den är. Utan värderingar av vad som är bäst på en bil. Allt behövs mer eller mindre, då och då. Där har jag något att lära… av min bil! Att vara. Inte värdera i bra eller dåligt. Ibland tänker jag att jag kanske måste sälja bilen för att ha råd till att leva. Då blir jag väldigt ledsen, för jag ÄLSKAR min bil, trots att jag inte alltid tar hand om den på det allra bästa sättet. Och då är det ju så med mig själv med, att jag på detta konstiga sätt att projicera mig på min bil, så vet jag att jag trots allt också älskar mig själv. Älska dig själv såsom… din bil? Jag kör vidare nu. Tut!