Lagom till alla hjärtans dag som infaller på söndag, kommer Kristin Fridtun, studerande i Trondheim att skriva här som gästbloggare. Hon skriver på ”lätt” nynorska – hon vet att vi svenskar inte förstår så bra annars. Och jo, hon kan ”vanlig” norska också.
Kristin är en ung kvinna som jag lärde känna för ett par år sedan i Århus. Vi var båda där för att lära mer om Danmark, dansk litteratur, textanalys och annat. Det var lite märkligt på ett sätt. Vi pratade inte särskilt mycket med varandra. Däremot läste Kristin min blogg under de dagarna fick jag veta. En kväll gick vi en fin promenad i de danska villakvarteren.
Vi har då och då hållit en kontakt på mejlen och genom våra hemsidor. Hon skriver. Hon diktar. Hon spelar gitarr och sjunger. Hon går på tur i den norska naturen. Hon åker skidor. Hon kan skidhoppning. Hon kan så mycket. Dessutom är hon ovanligt bildad. Hon läser massor, tar in och reflekterar. Hon lär ut vidare och ja, vad kommer hon månne tillföra det norska kultursamhället? Något blir det, det är jag helt säker på. Redan nu gör hon mycket för att nynorskan ska ha plats och inte försvinna.
Hoppas att ni som läser hennes inlägg i helgen kommer med många kommentarer. Det vore roligt för både henne och mig.