Jag går upp tidigt för jag ska lämna bilen på verkstad och få nya bromsar på den. De har varit slitna länge och jag har dragit mig för att byta dem, för jag har så dåligt med pengar. Men det är ingen ursäkt, inser jag. Har jag bil, så måste jag betala sånt förr eller senare. Jag är alldeles ledbruten i kroppen efter de sista dagarnas arbete hemma med att sätta upp renoveringstapet och måla den. Och det är bara att fortsätta jobba. Jag SKA bli klar den här veckan helst, med tre av väggarna. Sen kan jag bära in alla saker dit, som nu står i vägen i andra rum. Men färgen, blev den rätt eller har jag valt fel nu igen? Är jag verkligen nöjd med den? Faktiskt inte. Det är ändå bättre att vara osäker nu och måla om innan jag har gjort klart helt. På onsdag får jag besök av gamla arbetskamrater. De kommer att se min röra. Jag blir inte klar som jag helst ville. Men kors i taket! Hallen är klar till sist! Hurra! Hurra! Tack alla som hjälpte till igår! Och nu har jag handdukskrokar i badrummet med. Och bara en tapetvåd kvar att sätta upp. Och syrran kommer och kan tänka sig att hjälpa till lite idag. Det ska hon få göra.