Idag är det 25 år sedan min son föddes. Det är som det vore igår. Tjugofem år! Tänk! Jag ska göra en tårta till honom och åka dit med den i eftermiddag. Först i morgon kommer familjen dit och firar honom. Ikväll gör han annat. Och jag ska göra annat med, om jag så orkar. Hela kroppen är som ledbruten av helgens och veckans jobb och jag har så ont här och var. Sakta går jobbet med sista rummet fram ändå, för jag kan inte låta bli att göra småsaker ändå istället för att vila.