Idag är en söndag i april, när solen lyser… och precis så sjunger Anne Linnet i en vacker kärlekssång som jag tycker om att höra. En vilsam, berättande text om hur kärleken visar sig i närhet och omsorg, som att ge den andre morgonkaffe och hälla upp ett bad. Kärleken rullar in som vågor på en strand, hela tiden nya vågor. Och ändå står tiden stilla i ett här och nu. Sån kärlek längtar jag efter ibland. Det här att vakna och någon är där och ser mig, smeker min kind och berättar hur fin och vacker jag är, ord som värmer och som jag har med mig hela dagen sen. Någon som tar hand om mig och som jag tryggt kan vila hos. Och som får allt det här av mig med. Livet är nu. Nu finns ingen mer än jag här. Idag har jag mycket kärlek och omsorg att ge, till mig själv, denna söndag, i april.