Jag har precis pratat med min syster, en av mina tröstare. Tack! Återigen inser jag att en skilsmässa efter 25 år ihop, inte är bland det lättaste att handskas med. Förra våren krockade jag och bet sönder tänder i yttre reaktioner. Nu är det mest känslor som kommer och behöver tas hand om. Och ett sökande efter att hitta stabiliteten igen i mitt egna liv och leva i en vardag med mig själv. Att ha det bra, trots allt som känns svårt. Vem är det som lämnar vem? är en fråga jag har att bearbeta. Ångrar jag mig? är en annan fråga. Kan vi bli vänner igen? Var det så här jag ville ha det? När tar kärleken slut? Finns det ömhet kvar? Är det bra att bara klippa av kontakten och inte bry sig om hur den andra har det? Ja, det finns massor av frågor som kanske aldrig får svar heller. Livet är nu. Nu är det svårt. Det kommer att vara svårt ett bra tag framöver. Och så blir det bra då och då, t ex när jag cyklar en sväng i solen. Då är det bara jag, cykeln och benmusklerna som finns att tänka på.