Jo då, jag kan visst ta bilder av den norrländska skönheten, och just nu är jag helt nöjd med att vara hemma, på altanen, bredvid nytvättade lakan och sitta i soldiset och skriva. Jag tar ett kort på det, utan mig. Jag hör småfåglarna kvittra. Har sett en flugsnappare. De bor i holkar här i kring. Mina bellis, tusenskönor, från Danmark och mina egna självsådda har överlevt vintern. De ska fotas!
Jag har huvudvärk och halsbränna. Helst skulle inga plågor finnas här eftersom jag är nöjd. Jag kan undra om huvudvärken, det är inte ofta numera jag har det. Halsbrännan är antagligen viktrelaterad och så säger jag inget mer om det.
I går i bilen fick jag en idé om boken jag skriver på. Den kommer inte ges ut, men kanske får jag användning för den ändå på något sätt. Jag inser att jag inte skriver för byrålådan i alla fall. Jag har ju litterära ambitioner, som jag behöver mata.
Vinden blåser och det susar i grannens träd framför mig, en jättestor gran och en jättestor tall. Om de faller på mitt hus får jag ersättning. Om mina tre träd, en jättegran, en jättestor tvådelad vacker hängbjörk, en mellanstor fint vuxen gran, faller på grannarnas hus, blir jag antagligen ersättningsskyldig. När är det dags att jag inser att björken behöver tas ner? Inte än. Suck! Att behöva fälla mina träd rör mig djupt ner i mina existentiella rötter. Jag är rotad här.
Vad mera händer? Kanske ska jag gräva lite i rabatterna. Inte ofta har jag varit här innan växtkrafterna sätter igång helt. Nu är en perfekt tid för krattning, rensning och grävning. Härligt!