Jag åker hem från paradiset idag. Jag har massor av saker att göra här innan sommaren är slut och förstår inte vart tiden tog vägen. Mina att-göra-listor blir längre och längre och jag arbetar mer och mer intensivt nu när jag vet att tiden är ändlig. Kanske är det så med själva livet med? Att när jag vet att det tar slut, så vill jag hinna allt jag inte hunnit med innan det är försent? Ibland är det så i alla fall. Och ibland är det bara att ligga i soffan och slötitta på något trivialt på tv.
Nutidsmänniskans dilemma kanske. Mitt dilemma! Att vara på eller av. Inget mittemellan här inte. Jag har ju svårt att börja med saker och ting och sen svårt att sluta. Och nu när jag är på, så ska jag hem och vara av (hus- och trädgårdsspåret) och komma på ett nytt spår, farmorsspåret.
Jag åker tillbaka sen igen och gör klart något mer på listorna. Ja, jag har flera. Jag älskar listor. Jag tror att jag har kontroll på tillvaron då. Kanske har jag det med. På en del av tillvaron. Paradistillvaron. Paradisnärvaron blir i alla fall högre för mig, när jag nöjd tittar på mina avbockade listor och vet att jag både kan vara i nuet och sen gå vidare och göra klart annat oavslutat.