Oj vad fort jag kan köra… det var nog den snabbaste resan hittills. Vägen hem från Ångermanland blir bättre och bättre. De jobbar på att göra trefiliga vägar här och där. Och nästa år, i oktober, blir motorvägen förbi Uppsala klar. Då tjänar jag in massor av tid på den med. Jag stannar inte någonstans, för kattens skull. Han lider i kurvorna. Då piper han. Centrifugalkraften påverkar honom säkert då. Jag kör så sakta jag kan i rondeller och svängar. Annars är han jätteduktig att resa nu och sover mest. En gång i timmen ungefär sträcker han på sig lite och ibland ser han förebrående på mig, vad har han där att göra, va!!! Jag hade draghjälp att köra. Jag hängde på tre olika bilar och det kändes som om de hjälpte mig fram, både med att köra på och i omkörningar och före bevakningskameror saktade de in. De kändes som skyddsänglar på sätt och vis. Och alla långtradare gav plats för omkörningar väl. En trevlig bilresa kanske jag kan säga att det var. Lagom lite trafik med.