Att sängen definitivt, kanske, kommer imorgon kväll är gott. Äntligen säger jag med! Att jag kokar lingonsylt och saft på gamla bär BLIR gott! Att Astrid var här och hämtade sin cykel var bra för henne, bara hon fixar till bromsarna. Att jag köpt en cd med Kim Larsen och Gasolin´ och att ”Blip-båt” finns med och det är riktigt godt att lyssna på den. Jag blir så glad då! Att jag ska på utflykt imorgon med en gammal elev är en god sak. Även om jag slutat vara pedagog för eleven så finns jag kvar här i världen. Att jag har det bra här hemma och har gjort klart pysselrummet är också gott för mig. Nu kan jag se in där och känna ett lugn. Och få göra saker därinne av ren och skär lust! Sy, måla, pyssla, ha allt mitt i ordning igen. Så kommer här ett MEN…. Jag var och lämnade växtkartor över min gamla trädgård. Jag la dem bara i brevlådan och hälsade på andra grannar sen. Och jag såg vad de har gjort med hela ängsdelen, den vilda, vackra, fina, mångfaldigt rika… allt var borta. Inga vitsippor kvar, inga liljekonvaljer, gullvivor, sedum, penningört, syrenerna, kaprifol, körsbärsträden med gula goda bär, plymspirean, lingonris, blåbärsris och kungsängsliljor, bergvallmo, ja massor av växter. Så hemskt var det att se. Marodörerna har tagit bort det mesta och sått gräs och planterat tuja som häck. Rena kalhygget. Platt och hemskt. Varför köpte de en så rik trädgårdstomt kan jag undra? Sånt här kunde vara ett tips att skriva om: så förstör man en trädgård. Som varnande exempel då. De väntade inte ens ett år för att se vad som skulle finnas som skatter i jorden. Sånt gråter jag för. Mycket. För träden som är borta och växterna. För allt som tar tid att växa till sig och som sopades bort i ett enda svep. Min trädgård är borta. Nu är det sant på ett helt annat sätt än förut.