Idag såg jag något riktigt obehagligt. Jag såg en arg, frustrerad man. Ja, ja, det kan ju vara obehagligt, men det var inte det. Alla kan vara arga och frustrerade, både kvinnor och män.

Han var arg på sin fru. Inte heller det är så farligt egentligen. Hon kanske tyckte det var obehagligt, men det är bara så att andra är arga på en ibland. Vi har såklart olika sårbarheter, en av dem kan vara obehag av att någon är riktigt arg på en. Men det kan man i en god relation prata om och bli sams om igen.

Det allra värsta var att han samtidigt höll ett spädbarn i famnen. Jag, som precis har fått ett litet barnbarn, har blivit påmind om hur sårbara och känsliga de är. De är små. Oskyddade. I behov av omsorg och kärleksfull vård. Det är så vi blir goda, trygga och tillitsfulla, i en god, tillitsfull och trygg miljö.

Han nästan kastade barnet in i bilen, till sin fru, mamman.
Jag vet inte vad han var arg på. Jag vet bara att han inte tog sitt ansvar som förälder. I just den sekunden utsatte han sitt lilla barn för en våldsamhet. Att det lilla barnet får lida för sina föräldrars ilska kan ge djupa sår särskilt om det händer om och om igen.
En gång är ingen gång. Två gånger är en varning. Tredje gången kan det ha blivit ett mönster. En dålig behandling kräver femhundra goda gånger av omsorg för att väga upp det dåliga.

Jag hoppas han aldrig någonsin gör om det. Att han har självinsikt att det inte kändes bra för honom heller. Annars kan han inte förstå vad han utsatte sitt barn för.
Jag vet. Jag gjorde fel en gång. Sen gjorde jag aldrig det igen. Jag skulle inte kunna se mitt barn i ögonen om jag hade gjort om det.
Winnicott skriver om att vara en tillräckligt god förälder. Han menade inte att det var ok att göra ett litet barn illa på något sätt. Han menade att ingen är perfekt. Alla kan göra fel. Men då får man göra rätt alltid sen. I alla fall i min värld. Och en tillräckligt god förälder ber om hjälp. Tar undan barnet till en säker miljö. Sen kan man vara arg och rikta vreden mot rätt person. Ja, det är ett helt annat blogginlägg. Får se om jag skriver mer om vreden. En grundkänsla. Alla har den, en del visar den direkt och utan krusiduller, en del trycker ner den och pyser ut passivt aggressivt. Ja, det blir till en annan gång.
Gode Gud, beskydda alla små barn.