Vilken underbar förmiddag det är. Himlen är helt blå. Det är varmt och skönt ute. Inne luktar det starkt av målarfärg, halva hallen är målad första gången och det blir jättefint och intensivt blått där, rent och fint till skillnad mot förut. Hallen har verkligen fått vänta på sin tur att bli fin. Ut med det gamla och in med det nya, är vad jag gör. Nu är det dags. Taket behöver lagas med renoveringstapet och det är lite svårt att klara själv bara. Verktygen ligger på rad i vardagsrummet och jag har sorterat allt nu i lådor och jag ska skriva lappar och klistra på vad de innehåller. Ordning och reda. Precis som i livet då… ha ha… ja kanske… mer eller mindre… Idag ska jag fortsätta att riva upp resten av den gamla illröda plastmattan i hallen, skrapa bort limmet, kratsa mellan brädorna, slipa, måla. Det luktar inte gott att ligga där på golvet i smutsen och det är ett väldigt tungt jobb att göra, kommer jag orka? Jag bärs av en inre styrka, i en vilja att ha det fint omkring mig och av att vilja bli klar.