Dagarna går. Jag, Astrid och Erik har nyss varit ute i skogen och letat blåbär. De är inte riktigt mogna än och jag hittade inte vägen till den bästa blåbärsskogen. Jag får kanske ge mig ut och leta efter den sen. Jag känner mig besviken över att inte hitta. Jag var aldrig stigfinnaren i familjen, det märks. Och jag har ingen ork att vara aktiv särskilt länge i taget heller. Vi spelade alfapet igår och jag vann. Jag är både en usel förlorare och en usel vinnare. Med barnen i skolan är jag tvärtom. Hemma vill jag vara mer som jag är och jag har roligt med att spela ut mina olika sidor, ungefär som en polaritetslek. Ska vi spela Monopol i kväll? Där är jag inte lika kaxig att säga att jag ska vinna… ekonomi är inte min starka sida, men deras, de pluggar ekonomi båda två… bäst att ligga lite lågt då kanske?
De ljusare nätterna blir nu snabbt mörkare. Snart är det dags att fara hem. Vad vill jag göra innan dess? Hm… Gå på auktion i alla fall på lördag. Inte för att jag behöver ha något. Sortera ut lådor och i skrubben hjälps vi åt med nu när jag har besök. De har redan hjälpt till att sätta upp ledstången i trappan och sortera ut i gamla lådor med köksgrejor. Såna aktiviteter är jag motiverad för och tycker om att få fint omkring mig. Bort med gammalt onödig skräp alltså! Och så ska jag öva Mozart till konserten i slutet av september. Inte påbörja några stora jobb nu. Mer njuta och göra småjobb. Täppa till med silikon i fasaden så att myrorna inte kommer ut och in. Jag älskar det här gamla huset. Det vet jag. Myror eller inte. Gammal sliten söderfasad till trots. Det är så präglat av mig. Jag har varit här mycket på somrarna. Mycket slit och svett finns nedlagt här. Jag är inte klar här. Jag vill ha fler goda minnen här i framtiden. Att ha mina barn här i sommar är delar av det. Och att se min katt Prosit ute gör oss båda så gott.