Nu har Astrid och Erik hem och jag blir ensam kvar här igen. Snart åker jag hem med förresten. Sommaren är inte slut än, men jag har hösten inom mig redan. Tankarna på skolan finns där. Vad skulle jag vilja göra innan dess? Har jag använt min lediga tid tillräckligt väl? Har jag solat färdigt? Badat nog? (en gång) Sågat nog med ved till vintern? Rest och känt mig tillfreds med det? Jag skulle gärna åka till Köpenhamn och göra mina ärenden där. Men samtidigt har jag inte någon motor som får mig att vara aktiv. Även om jag är fri att göra vad jag vill, så bromsar jag. Jag vill inte åka dit och bli besviken. Jag orkar inte med det. Bättre att vara hemma då. Ordna mina ärenden med posten istället då kanske. Mina sånger blev inte klara. Vem ska kunna hjälpa mig med dem? Eller ska jag släppa det? Släppa taget om allt som inte blev som jag ville? Släppa drömmarna som aldrig blev mer än drömmar? Antagligen är det vad jag måste göra för att komma vidare.
danajergefelt.com
gestaltterapeut, skrivare, sångare, diktare, tidigare tal/specialpedagog
Nej Dana, släpp inte drömmarna! Många säger att man ibland måste det för att kunna gå vidare, dom personerna har fel säger jag!
Jag har många drömmar, men jag har också drabbats av massor med motgångar. Det enda som fått mig att orka kämpa ett tag till är just drömmarna. Jag tror på att drömmar kan bli sanna, men ibland kan vägen dit bli lite svårare, lite längre och lite krokigare än vad man först räknade med. Kram från Walle i Göteborg!
Jag förstår hur du menar Walle. Och ändå så kan jag behöva släppa en del drömmar och inte hålla så fast längre. Att släppa kan vara skönt med. Det kan bli på ett annat sätt med, som jag ännu inte vet något om. Och så kommer väl nya drömmar…Kram till dig med!