Jag känner mig som en indian. Inte bara för att jag läser ur en indianbok för en klass i skolan. Jag tänker på att man kan nå snabbt fram, och ändå lämna kvar själen bakom sig som inte hunnit med. Det sägs att det är ett indianuttryck ju. Så idag satt jag mest i mitt rum och boade och ordnade med papper och datorn. Fast datorn fick jag inte igång med min hemkatalog för skolan och mejlen. Och så seg den är. Det kan bli en prövning. Jag var in och hälsade på eleverna i två andra klasser med. Det är många nya ansikten att lära känna. Undrar när bilden av en person och namnet landar i en själv och kopplas ihop automatiskt? Och att kunna blunda och göra sig en bild av rätt person inom sig? Det är rätt så märklig process egentligen. Jag har svårt med både namn och utseenden. Jag får jobba med hjärnan på högvarv med det nu. På fredag ska vi ha orkester med tre gitarrer och spela ”Hur ska jag göra för att komma över vägen?” med alla eleverna och personalen i tal- och språkskolan. Jag behöver pyssla till det och klippa ut bilar till olika bilmärken och leta fram mina smådjur, för att göra sången mer konkret. Det är kul. Bara att tänka om det, planera och öva är roligt. På jobbet äter vi mycket godsaker. Mums! De verkar fira jämt! Jag blir tjockare… och tjockare… Bilden är från dagens goda.