Idag har jag skämt bort mig själv med att köpa en uppsättning av nobelbesticken från Gense. Dessutom ett nytt rödvinsglas, ett gick sönder för några år sedan. Samlaren i mig vill ha fler delar. Nu har jag tre mattallrikar, fyra förrättstallrikar, tillräckligt många antal bestick och vackra nobelglas. Jag har beställt två mattallrikar till idag.
Förut fick jag glas av min man. Nu har jag ingen man i mitt liv. Jag behöver ju inte sluta samla på Nobel för det. Men jag vill använda det jag har mer, i skåpen gör det ingen nytta. Det är en särskild känsla att ta fram porslinet. Särskilt 10 december. Det kan få vara nobeldag lite oftare. Jag kan skämma bort mig oftare. Laga mat oftare. Bjuda hem familj och vänner oftare. Öppna skåpdörrarna och återupptäcka det jag har där.
Bara en sak känns trist: Det svenska nobelporslinet tillverkas numera inte i Sverige. Var det i Finland eller i Japan då? Det minns jag inte. Bara inte här.