Idag har jag massor av jobb att göra, jag ska grovplanera veckan och utveckla ett synonymordspel ytterligare, som jag gjort början på. Eleverna har testat det och kommit på mer kul saker och nu ska jag leta bilder till det tänkte jag. Det är kul att skapa något som faktiskt går att använda. Och så håller min vän tecknaren, på att rita bilder till en sång där barnen ska få rita in benen på olika djur som nämns i sången dvs spindelben, myrben. koben och människoben. De ska få lära sig den sången nu i veckan. Och att sjunga, räkna och rita är viktiga saker! Sånt får eleverna i skolan göra med mig. Jag ska skicka iväg min uppsats till mina kurskamrater. Och laga soppa till mina barn. Bröd har jag ju redan bakat förra veckan. Så till min utekväll igår: Jag hade varit och lyssnat på blues på Stampen med en vän. Missade tåget hem med tre minuter. Väntade på nästa tåg. Så ringer mobilen. Det är min son. Han har varit i Bryssel i helgen. Var är du nu? undrar jag. Jag ska åka tåget hem. säger han. Och så står han tio meter ifrån mig på perrongen. Är sånt bara en tillfällighet?  Det var säkert ett halvår sedan jag var ute och åkte tåg. Och mitt i natten. Och missade tåget. Det var nog meningen att vi skulle ses där. Någon annans planering.