Jag läser och läser och läser nu… och drar mig också undan och ser på tv och gör annat som inte alls har med läsningen att göra. Helgerna är högprioriterade till att läsa på i alla fall, för i arbetsveckan orkar jag inte.

Nu börjar tankarna på den muntliga examen i gestaltterapins rötter komma. Jag känner en oro komma krypande. Det var länge sen jag hade muntliga läxförhör och har nog aldrig haft en enda muntlig examen. Jo, kanske en i biologi, på lärarhögskolan, om växter och träd. Och den klarade jag. I Danmark är muntlig examen en del av skolkulturen. I Sverige har vi det väl bara i läxförhör. Prestationsångest heter oron och jag har en rädsla för att antingen vara helt tom eller svara helt fel.

Jag behöver öva på att svara på frågor. I morgon kommer en vänlig gestalthjälpare hit och har lovat att förhöra mig. Jag behöver vänja mig vid själva examinationssättet. Jag tror att jag har kunskaper i mig, bara jag vågar lita på mig själv och det som jag har i mig, har jag ju. Och det jag inte har, går inte att låtsas att jag kan.
Rätt svar! Fel svar! Bedömning! Går ju bra att utsätta andra för sånt, men mig själv? Icke! Fast… jag vill ju klara mig. Så jag kommer göra det ändå.