Så underbart att ha en hel morgon till att fördjupa mig i Perls, Freud, Friedlander, Husserl, Jung, Reich och min egen process. Jag ser en väv, ett hav, som sitter ihop, delar som ger en helhet. Ett hav, en väv, som förändrar sig hela tiden och skiftar i färg, form och mönster. Ett fält i rörelse. Jag är mitt i och ändå på ytan, vill fördjupa mig i teorin och i mig själv. Jag och teorin blir ett. Märkligt. Känn dig själv, sa Sokrates. Känn din teori, säger jag.
Mitt i läsandet ser jag på Merlin. Som avkoppling och vila. Det mytiska stråket behöver också få en plats mitt i det psykologiska. Och som polaritet till djup finns yta. Ja ja, det finns massor att säga om allt. Nu vill jag gå vidare.