Trots att jag har sportlov, är dagarna bestämda till det ena och det andra. Tur att jag har lov! Annars skulle jag behöva ta ledigt flera gånger till viktiga saker. Och hur lätt är det inte för mig att undgå att läsa? Jättelätt! Sen, sen, sen säger någon i mig. Nu, nu, nu säger en annan. Det är läsningen som behöver fånga mig. Inte tvånget. Och när jag väl sitter där, blir jag fångad. Ända tills något annat händer och jag ska iväg någonstans. Nu får jag nog disciplinera mig. Läsa klart en bok först. Sen ta nästa. Och klara mina andra åtaganden med, fri från arbetet som jag är. Jag har ju, som tur är, sportlov!