Det var ingen toppendag idag. Jag har huvudvärk och är arg.
Jag fick beskedet att jag inte kan ha snarkskenan och jag har fortfarande riktigt ont efter de fyra nätterna då jag testade den. Allt besvär och väntan blev till inget mer än ett nej. Trist. Och ett slöseri med landstingets pengar. Tillbaka till ruta två.
Jag är lättirriterad, antagligen för att jag har ont. Och så ska jag till Danmark i helgen, istället för att vara hemma och ta det lugnt. Jag har inte packat ett smack än. Hoppas jag hinner det i morgon. Och då händer annat med, ett viktigt födelsedagsfirande!
Trettio år har gått sedan jag fick mitt första barn. Tiden är inte linjär inser jag. Först är den det, då går tiden sakta. Sedan vänder tiden riktning tillbaka, blir cirkulär, och trettio år tillbaka, känns som om det var igår.