På väg hem från Norrland, lyssnar jag på en cd med Mikael Wiehe. Jag lyssnar om och om igen på ”Jakten på Dalai Lama”. Jag hör min systers röst i refrängerna.
Hon är med i Södra Bergens Balalajkor och de spelade in låten tillsammans med Hoola Bandoola Band för länge länge sen.

Hon sitter i första raden i en röd klänning med vita band på och vit rosett i håret. Bakom gitarristen till vänster. Rebecca heter min syster. Hon är bäst!
Och Dalai Lama var i Huddinge för ett par veckor sedan. Så den är ju verkligen passande.

JAKTEN PÅ DALAI LAMA
Jag är utsänd av landets ministrar
för att söka vår blivande prins
Jag har lovat att jag inte ska komma tillbaks
förr´n jag kan berätta för dem var han finns
Jag fick två stycken tecken att hålla mej till
när jag började resa omkring:
ett födelsemärke, som såg ut som en ros
och en märklig gyllene ring

Jag började leta på finare ställen
dit en prins kunde tänkas gå
Sen fortsatte jag på krogar och sjapp
och överallt där jag kunde komma på
Och jag sökte den gyllene ringen
i varenda juvelerares bod
Och sen gick jag ut på avskrädeshögarna
bland lumpor och sopor och skrot

Och jag vandrade långt och länge
överallt där människor bor
Och fast de flesta väl har sina märken
så var det inget som såg ut som en ros
Och många har ringar och smycken
och ett fåtal har mycket mer
Men att allt det som glimmar inte är guld
det har jag lärt mig av erfarenhet

De fattiga i Calcutta
som inte har nån mat
samlar koskit och silar den, för att se om det finns
några osmälta risgryn kvar
Och så måste också den som vill finna
och inte söker för sökandets skull
var redo att leta överallt
och inte vara fördomsfull

Så nu sitter jag här på ett ungkarlshotell
i en främmande, skrämmande stad
Och bland lumpor och lort och bland trasor och stank
ligger mänskliga spillror på rad
Och bland dessa krokiga kroppar
ska jag söka en ros och en ring
för kanske just en ibland spillrorna här
ska visa sej vara en prins