Söndagen går utan att lämna några större spår efter sig. Jag packar och städar. Städar och packar. Känner en oro i magen inför att köra upp och lämna allt som finns i Stockholm. Lite av det skulle jag vilja ha med mig. Ambivalensen slår till. Så kan det vara att behöva göra ett val. Jag får det bättre sen. Sommarlov. Fatta! Jag gör det inte än.

Jag ser på internet-tv, Min familjs galna sabbatsår, om familjer som lämnar sina vanliga liv och ger sig ut på årslånga resor i världen. Vad modiga de är. Sånt behöver jag inte ta ställning till i alla fall. Jag kommer hem när jag vill. Senast om sju veckor sådär.