Det är inte ofta jag blir förälskad. Nu är jag det. I Köpenhamn. Å, vilken stad! Jag har sett så mycket här som berör mig och får mitt hjärta att slå dubbla slag. Jag är dock inte den enda svensken som är förälskad. Köpenhamn är en riktig svenskerby. Tyvärr hörs det på mig med, att jag inte riktigt hör hit fast jag ville. Dumma köpenhamnare vill helst prata engelska med en svensk. Eller svenska. Jag får liksom prata i motvind då. Och säger fel såklart. Och ibland helt rätt. Då säger dansken: Du menar sextiosex? när jag sagt seksogtreds. Ja ja… jag måste nog bo här sen. För att få höra till ett tag i alla fall. Kan det vara meningen med mitt liv att komma hit då? Måske. Jag går förbi hus och tänker. ”vad de måste vara lyckliga som får bo här”. Men så finns ju också sagan om flickan med svavelstickorna som inte hade det bra här, men som dog med ett leende i alla fall, i längtan efter sin mormor och himlen. H.C Andersen har nog påverkat mitt liv och mitt tankesätt ända sedan jag var liten, sedan jag fick en sagobok med hans sagor. Undrar vem som gav mig den? Hm… min moster? Farmor? Syrran fick Tusen och en natt. Jag läste den med och fick med mig något av den med. Jag har sett en utställning ”Vanddråben” på Københavns bymuseum och köpt två till böcker om honom och hans liv. Idag var jag på Glyptoteket. Helt otroligt hus!
På mitt hotellrum doftar mina blommor och liljorna slår ut och är som en otrolig kraft i rummet. Ikväll ska jag gå på konsert igen. En likadan konsert som jag var på igår. Undrar om Anne Linnet säger samma saker då? Sjunger samma sånger med? Antagligen. Och jag kan ju spela skivorna om och om igen, så det gör inget. Och så tror jag att hon ser på mig och jag blir alldeles varm i hjärtat. Fast… jag inser också att hon inte ser just mig. Jag är en i mängden med. En i mängden ”svensker” som är i København. Som inte blev kysst som jag hade velat bli, som dessa två i denna stenskulptur av Rodin, som kysser varandra, i en kyss som varar för evigt. Kanske är det tur ändå att inte fastna så i varandra. Fast jag gärna ville.
Jodu. Jag tror också man ska akta sej från att bli förstenad! Även om det ser snyggt ut. Men. Man sitter ju och draglar av avund här hemma…
Underbara dagar i Köpenhamn, förstår jag.
Håller med Maria, akta dig för att bli förstenad, kallt och tråkigt. Livet är som ett pussel, det finns en pusselbit som passar men det kan vara svårt att finna den.
Jag är glad för att ni båda finns i min vardag.