Äntligen har jag köpt ett nytt kollegieblock att skriva i. Marimekkos fina blommiga linjerade block är omöjliga att få tag på. Bara att bita i gräset och köpa ett nytt annat. Och börja skriva igen. Jag är ovan.
Lördag. Gårdsstädning. Jag orkar inte tänka tanken ens att gå ut idag. Jag behöver vara hemma och boa. Städa. Hela höstens liv ligger i högar i sovrum, kök och pysselrum. Ingen flyttar på det om inte jag gör det. Det är dags snart att få undan högarna och dammet som lagt sig där och gå vidare med nya planer, nytt liv. Och stanna upp och göra lite bokslut över hösten:
* Jag är väldigt stolt över att artisten i mig har fått ta plats och att jag sjungit och spelat för andra. Jag vågade! Jag kunde! Jag ville!
* Jag har börjat arbeta som gestaltterapeut och det fyller mig med stor glädje. Om ett drygt år ska jag gå till examen på Nordisk Gestalt Institut. Jag ser fram mot det.
* Jag är farmor till Tuva och hon är ett stort ljus i tillvaron. Jag behöver bara tänka på henne, så blir jag glad. Vilken kraft i den kärleken och vilken lycka!
* Jag har en ny kamin i mitt hus i norr. Den fyller mig också med lycka.
Allt det här är jag djupt tacksam för. Ingenting är självklart. Livet lovar en ingenting. Det är bara att följa med i vågorna och flyta med bäst jag förmår. Och våga vara öppen för livets mysterier.