Jag drömmer mycket på nätterna. Det tycker jag om. Som att ha ett hemligt liv och inte veta vad jag gör då. Jag har samma personlighet känns det som, men det jag är med om växlar. I natt var jag på ett föredrag med en man som hade skrivit en liten bok. Sista kapitlet handlade om mig. Det var en märklig känsla att sitta där och läsa och höra om författarens möte med mig. Jag förstod att jag var viktig.
Att vara viktig. Det hör jag då och då att jag är. Men vad som ligger i det hela är som förborgat för mig. Jag förstår det inte riktigt. Men jag behöver inte förstå allt heller.
I eftermiddag åker jag iväg söderut med tåget till Köpenhamn. Tåget är viktigt, för att komma fram ordentligt och kunna ha lugn och ro på resan. Danmark är viktigt av flera anledningar. Min utbildning är viktig. Så viktig att jag tar ledigt från jobbet under flera år, för att kunna göra den här resan till att bli gestaltterapeut. Många resor blir det. Hit och dit. Inåt, bort och hem. Till okända platser och till välkända. Det är bara att åka och följa med i svängarna och ha det så bra som jag kan ha det på vägen. Först jobba i skolan bara. Också viktigt. För mig.