Jag vaknar tidigt och börjar läsa lite ur Siri Hustvedts bok ”Vad jag älskade”. Den handlar om vänskapen mellan två skapande familjer. När jag köpte boken, hade jag bett kvinnan i kassan om råd, att rekommendera en läsvärd bok om kärlek. Hon föreslog just den här. Den tar tid att läsa och det är bra. Jag behöver ha sånt som tar tid, som får tiden att gå, som får mig att tänka på annat.
Det är skönt att ha min egen tid, att vara vaken utan att bekymra mig för att ha sovit för lite, utan att ha en tid att passa. Kisse vaknar med. Han leker i hallen. Jag dricker te.
Jag tänker på min födelsedagstvilling också. Ja, jag har en sån. Vi träffades för några dagar sedan på sjukhuset, kallade till en rutinkontroll, som utgick från åldern. Vi har bott i samma kvarter förut och våra döttrar kände varandra. Länge har vi vetat att vi fyller år samma dag. Nu konstaterade vi att det skiljer sex minuter mellan oss. Och så fanns det då ett geografiskt avstånd på en tjugo mil ungefär. Det är lite kul att tänka på det här. Och kul att träffa henne och prata lite gamla minnen.
Hm… jag tror jag lägger mig i soffan nu och ser på lite video. Vita huset. Leos begravning. Tänk att han, skådespelaren, verkligen dog mitt i serien. Märkligt för de andra, att både gå på hans riktiga begravning och sedan på en fiktiv sådan.